Jag har varit rätt lugn angående Corona men nu börjar jag faktiskt att oroa mig för lite allt möjligt och rent praktiskt känns det jättejobbigt. Har man minsta förkylningsbesvär ska man vara hemma, basuneras ut hela tiden. Men hur lätt är det egentligen i praktiken?!
Förra veckan var jag förkyld och var därför hemma o vilade. Nu är jag feberfri men har fortfarande hosta så därför är det bestämt att jag ska jobba hemifrån till veckan, i alla fall början av den. Men jag känner mig som värsta boven som är hemma. Trots att jag kommer jobba hemifrån känns det ändå som att jag smiter undan. Men går jag på jobbet med hosta gör jag ju också fel, riktigt fel.
Jag tycker det här är skit-jobbigt rent ut sagt. Inte kul att ha känslan att man gör fel vad man än gör. Med tanke på att jag hade ont i halsen i 3 veckor innan jag blev förkyld "på riktigt", vågar jag inte tänka på hur länge hostan ska sitta i.
Uppdaterat efter statsministerns tal till nationen: Nu inser jag att jag gör rätt som stannar hemma och måste slå bort mitt egna dåliga samvete. Jag gör rätt, jag gör rätt, jag gör rätt....
Usch jag orkar inte ens tänka på det så nu återgår vi till nå roligare - mat!
Både köttet och kycklingen samt färska champinjoner stekte vi och serverade sedan med potatisgratäng, kålrotsgratäng, sallad och bea-såser.
Nu ska jag lägga bort datorn och försöka njuta av söndagskvällen.