Uppesittarkvällen utan måsten och förväntningar brukar ofta vara julens bästa kväll för oss. I fjol var det dock den sämsta kvällen för mig för jag hade värsta migrän-anfallet nånsin. Oj, så dålig jag var. ”Jag var sjukast i hela världen” som Karlsson på taket skulle sagt. Men i år var jag frisk och fick mysa med godsaker framför bingolotto. Är det inte lustigt att Bingolotto har blivit sån jul-tradition och ”alla” spelar.
Uppesittarkväll
Efter uppesittarkvällen, utan Bingolotto-vinst, vaknade vi till julafton. Extra lyxigt att alla barnen sov hemma och kom upp en efter en. Så mysigt. Efter en långfrukost i flera omgångar som gick över till lunch åkte vi och tände ljus på graven.
Sedan var det hem och se Kalle samtidigt som vi dukade fram årets julbord. Så strax efter fyra var vi redo att hugga in på alla jul-godsaker. Som jag älskar julmat, men som vanligt blir jag alldeles för mätt alldeles för fort.
För att göra plats i magen för efterrätten tog vi en paus med ätandet och öppnade några julklappar istället. Men sedan var det dags för efterrätten som jag dock hoppade över, som vanligt. Jag tycker inte om risgrynsgröt och därför är inte heller ris à la Malta nån favorit och jag står mer än gärna över det. Perfekt eftersom jag ändå oftast är så mätt efter all julmaten.