Hundvakt

Jag är ingen djurmänniska och skulle aldrig komma på tanken att köpa ett djur och har alltid sagt bestämt nej när barnen har haft sina ”vi-måste-köpa-hund”-perioder. För stort ansvar och för mycket jobb, enligt mig och det är absolut inget som lockar.

Men nu när Isak har flyttat hemifrån och bestämmer själv över sitt liv, och inte har en mamma som bromsar, så har han och hans sambo köpt hund. En supersöt liten Rufus som vi fick äran att ta hand om i går.

Jag, Sara, som hundvakt är det nog inte många som har tänkt sig 🙂 Men plötsligt händer det…. Fast helt ärligt var det Ida som hade huvudansvaret och skötte det galant.

Ser nästan ut som en liten rävunge 🙂 

Myser med Ida

Det är jobbigt att busa, både ute och inne, med Ida så då måste man vila lite.

Det var i går. I dag var det åter till jobbet och där känner jag nu äntligen att jag kommer hinna med all överlämning och rensning som jag vill hinna innan jag slutar på jobbet. Skönt, för ett tag kändes det lite osäkert. Men det innebar även att luften gick lite ur mig efter lunch. Fast det löste jag genom att stämpla ut lite tidigare. The countdown is on…

Så typiskt när man har stressat en tid och varit osäker på om allt skulle hinnas med och när man sedan andas ut/kopplar av så blir man lite extra trött eller ofokuserad. Men i vanliga fall ändrar man ändå snabbt fokus till nästa arbets-uppgift. Men nu när jag ska sluta så är det inte så lätt att ändra fokus och ta sig an något nytt. Tur att jag då fortfarande har en del arbetsuppgifter kvar och även en massa flextid att använda.