På mina villkor

Nu när jag har sänkt kraven på mig själv känns det faktiskt riktigt roligt att blogga igen. Däremot har jag inte riktigt samma flyt som förr. Tänk att jag en gång i tiden bloggade nästan varje dag, då blandade jag receptinlägg med vardagsinlägg och skrev om lite allt möjligt. Dit kommer jag nog inte tillbaka igen, men jag vill gärna börja skriva mer än bara receptinlägg. Hur ofta det blir återstår att se, men tanken finns där i alla fall.

Innan jag startade bloggen drömde jag faktiskt om att ge ut en receptbok med allergivänliga recept utan mjölk och ägg. Sedan kom jag på att jag kunde dela recepten genom en blogg istället. I dag är det lätt att glömma att barnens allergier faktiskt var en av anledningarna till att bloggen blev till från början. De flesta allergierna har vuxit bort med åren, men drömmen om en nötfri värld finns fortfarande kvar.

På den tiden kändes det betydligt jobbigare att ge ut en receptbok än att starta en blogg. Samtidigt kan man ju fundera på om det verkligen stämmer, med tanke på hur många timmar jag har lagt på bloggen under de senaste 18 åren😀

Men jag har i alla fall fått göra allt helt på mina villkor och utan deadlines. Jag har heller aldrig behövt ha kontakt med fotograf, tryckeri Stockholm eller någon annanstans och helt ärligt har jag inte ens koll på hur man går tillväga. Jag är fortfarande väldigt glad över beslutet att starta bloggen sommaren 2008.

Så här såg mitt allra första blogginlägg ut. Kort och koncist och helt utan bild. Ändå lyckades jag få läsare till bloggen så småningom. I dag är det svårt att förstå att flera tusen personer tittar in här varje dag, trots att jag inte hänger med i allt nytt som händer på sociala medier och gör reklam på så sätt. Jag håller mig mest till bloggen och ibland kan det bli någon story på Instagram. Som en gammal bloggare är det skönt att blogg-formatet inte är helt dött än.

Tur att jag inte tänker på hur många som läser det jag skriver, för då hade jag nog fått skrivkramp och prestationsångest.